 Jag har hållit låg profil ett tag. Skrivandet av en ny bok kräver koncentration. Nu vill jag ändå kåsera kring en specifik sak, nämligen Finlands självständighet den 6 december 2019.
Vad har hänt under de dessa 102 år av självstyre och demokrati? Finland har, umbäranden och svåra förhållanden till trots, rest sig och utmärkt sig som ett högteknologiskt land med stort internationellt nätverk. Det är ett välkänt faktum att utbildningen håller hög nivå, mycket på grund av att studiero är en självklarhet så att lärarna kan fokusera på att lära ut. Sjuk- och förlossningsvården heter duga och den framgångsrika cancervården har fått svenskar att vallfärda dit. Och skulle något mot förmodan hota detta starka och stolta folk kan man snabbt mobilisera runt 250 000 utbildade soldater och förse befolkningen med mat i ett halvår. På den gemensamma nordiska motorvägen kör lilla Finland stadigt i omkörningsfilen i de flestaß frågor som har störst betydelse för folket. Det kanske inte är så underligt att landet flera gånger utnämnts till världens bästa land med den nöjdaste befolkningen. Jag leker ibland med tanken på vilket språk som skulle vara huvudspråket i mitt kära Suomi om man inte hade kunnat hissa självständighetens flagga för 102 sedan. Leve SUOMI och leve det finska språket!  Äntligen är det snart sommar med ”bara” skrivjobb! I höst blir det spännande, jag har anlitats av två kommuner. Det bästa av allt – min medverkan handlar om samma sak som min kommande bok. Håll gärna utkik efter mig i Dagens Industri under juni, både digitalt och i pappersversionen. Sköt om er i sommar!
 Jag med pogramledarna Kristian Borg och Victoria Rixer. Foto: Erkki Kuronen / SR Sisuradio Klicka här för att lyssna på avsnittet där jag intervjuas i Finnjävlarpodden.
Så här beskrivs programmet på dess hemsida: Det behövs bara mod, kunskap, kärlek och tydlig kommunikation. Så enkelt sammanfattar Malla Taipale ett gott ledarskap. Hon blev känd som Succérektorn när hon vände utvecklingen och resultaten på flera problemtyngda skolor i Stockholmsförorterna. Vad finns det för hinder för människan om hon bara har ett mål och har bestämt sig? – Malla Taipale Barndomen och skoltiden spelar en stor del i Mallas yrkesval och engagemang. Hon förnekar inte heller att det finska i henne påverkat hennes ledarstil, att hon är rakare och mindre konflikträdd än svenskar i gemen. Malla Taipale flyttade till Sverige 1971. Hon tror på finskans framtid i Sverige och ser ett uppvaknande bland yngre sverigefinnar som vill återta språket. Jag brukar kalla det för rotfyllning när jag åker till Finland och uppdaterar mitt ordförråd. Jag bara lyssnar och läser och suger i mig. – Malla Taipale I höstas kom hennes andra bok Rektor – Sveriges viktigaste chef, som fick en hel del uppmärksamhet. Som bäst skriver Malla Taipale på en ny bok som handlar om föräldrarnas roll i skolan. Malla Taipale blev nyligen utsedd till Årets sverigefinska kvinna 2019. Bakom utmärkelsen står Sverigefinska yrkeskvinnors förbund, som i sin motivering konstaterade att det är just Mallas insatser inom skolan som utgjorde skälet till utmärkelsen. Det är mycket nu – om skolkultur! Jag träffade några rektorer häromdagen och givetvis handlade våra samtal om skolan. Två av dem var relativt nya på sina skolor. ”Bara de här niorna går ut, så kommer det att bli mycket bättre nästa år”, suckade den ena.
Oj, vad jag kände igen mig! Så hade jag också tänkt – men lyckligtvis bara ett kort ögonblick. För det finns ju alltid ledare och följare. Om ledarna får äga luften i skolan, ser följarna vad som gäller. Årskurs 8 brukar vara bra på att följa årskurs 9. Årskurs 7 spanar in men är ännu ganska små. Från första arbetsdagen är det fortfarande faktiskt rektor – den viktigaste chefen - som skapar kulturen i skolan. Det ingår i lönen, helt enkelt. Statuera exempel, visa vad som gäller, älska de unga med ordningsregler och konsekvenser, pussa dem med obligatorisk närvaro och studiero! Det är den sortens kärlek de ropar efter, så vi ska inte svika dem. Det är en allvarlig kränkning av elever att inte ge dem den grundutbildningen som de så väl behöver.  Igår hade jag den stora äran att bli utnämnd till Årets Sverigefinska Kvinna, med följande motivering från Föreningen för sverigefinska tjänste- och affärskvinnor, Rusuvilina:
”Malla Taipale har utnämnts för sitt aktuella engagemang i skolvärlden. Hon har verkat som rektor i många problemskolor i Stockholm – däribland Tensta, där hon lyckades både lyfta skolans resultat och höja elevernas motivation. Hon ägnade närapå två decennier åt rektorskapet, på olika skolor. Hon lyckades bland annat vända den negativa trenden på Hjulstaskolan som kämpade med sin image. Resultatet: en mer positiv atmosfär bland både elever och lärare. När hon nu pensionerat sig, har hon skrivit boken Rektor, Sveriges viktigaste chef, och hon fortsätter att dela med sig av sina erfarenhet som skolledare. En nästa bok är också på väg: Föräldrar, Sveriges viktigaste supportrar.”  Olen syvästi liikuttunut kunnianimityksestä Vuoden Ruotsinsuomalainen nainen! Ruotsinsuomalaisten virka- ja liikenaisten ( Rusuvilina) perusteli valintansa näin:
"Valintamme kohdistui häneen juuri ajankohtaisen kouluproblematiikan tienoilta. Malla Taipale on hoitanut rehtorin virkaa monessa vaikeassa koulussa Tukholman lähiympäristössä kuten Tenstassa. Hänellä oli taito nostaa niin koulun arvoa kuin oppilaitten kannustusta. Hän toimi parinkymmenen vuoden ajan rehtorina eri kouluissa. Esimerkiksi Hjulsta koulussa, jolla oli tosi vaikea imago, onnistui hän parantamaan kouluilmapiirin niin oppilaiden kuin opettajien kohdalla. Nyt hän on jäänyt eläkkeelle ja kirjoittanut kirjan Rektor Sverige viktigaste chef, ja jakaa täten kokemuksiaan koulun johtamisesta. Toinen kirja on tulossa nimellä Föräldrar, Sveriges viktigaste supportrar." Minua haastateltiin Sisuradiossa aiheesta eilen, kansainvälisenä naistenpäivänä.  Den 6:e mars hade jag äran att leda en stor grupp skolpersonal i Norrtälje kommun – Stockholms största till ytan. Det var rektorer, biträdande rektorer, arbetslagsledare, elevhälsopersonal med flera. Ämnet för dagen: Hur får vi till en bra kommunikation mellan skola och vårdnadshavare? Det blev en bra dag med ett högst aktuellt tema. Norrtälje samlar krafterna för ett gemensamt förhållningssätt!
 På tal om lågaffektivt bemötande i skolan som ju varit på tapeten på sistone. Enligt min åsikt är det en bra metod OM skolan är en trygg plats med en tydlig lektionsstruktur, erfarna lärare och ett bra arbetsklimat. Då kan det arbetssättet skapa ytterligare trygghet för elever, särskilt för de yngsta.
Men – om man har högstadieelever som använder våld eller hot, begår brottsliga handlingar och på ett medvetet sätt ”skapar kaos” för andra elever och vuxna, så måste man nog titta på hur skolan fungerar överlag. Följer man styrdokumenten Skollagen, Läroplanen, Arbetsmiljölagen? Kan man säga att det bland de vuxna – från rektor till alla medarbetare – råder tillit och ömsesidig respekt? Finns det en lust att arbeta mot ett gemensamt mål? Om inte, så bör man kanske börja med att skapa en sund och trygg skolkultur med hjälp av ett högeffektivt arbetssätt kryddat med mycket kärlek.  Angående debattartikeln i dagens DN. Jag är inte förvånad. Funderar dock på hur jag ska kunna fortsätta skriva om skolan utan att orsaka en kränkningsvåg? Vågar jag använda ord som vuxenauktoritet, Skollagen, ordningsregler och konsekvenser – utan att en och annan psykolog får kränkningshicka? Jag vill ju inte att Skolinspektionen ska tvingas begära förstärkning på grund av en växande grupp kränkta, hormonstinna högstadieelever. Jag swär, jag lovar att känna respekt för alla inblandade i skolans värld. På Gud, jag lovar!
 Du måste kunna leda dig själv innan du leder andra! Det lärde jag mig under ett ledarutvecklingsprogram redan 1994. Jag fick två timmars handledning en gång i månaden på min arbetsplats. Dyrt men oförglömligt. Något att påminnas av under tidens gång.
|
Om MallaHär bloggar jag om min nya roll som konsult, handledare och författare med fokus på skolfrågor. Arkiv
December 2019
Kategorier |
RSS-flöde